Solen värmde mitt ansikte medan jag log
Jag har många lustiga känslor i kroppen just nu. Glädje, nervositet, obehag. Glädje får jag av mina vänner när vi umgås. Glädje får jag av barnen i min omgivning. Igår kände jag glädje när jag tillsammans med vänner spelade poker och roade oss med diverse berusningsdrycker. Idag fann jag glädjen när Linnéa blev välsignad i kyrkan och jag fick se hennes familjemedlemmar vara så lyckliga över att hon finns.
Nervositeten grundar sig i att Max kommer hem till Sverige. Redan imorgon. Jag vaknade upp imorse och insåg först då att jag just spenderat min sista vecka och helg själv. Snart kommer Max bo och vara här. Vilken lustig känsla det är, på både gott och ont. Vardagen kommer helt plötsligt förändras och jag tycker förändring är något väldigt jobbigt. Jag tror situationen hade varit enklare om vi flyttade till ett gemensamt boende snarare än att han flyttar in till mig.
Obehagskänslan finns inom mig på grund av den 22 årige student som är försvunnen. Jag funderar mycket på vad som kan ha hänt honom och även kring hur hans familj och vänner mår.
Jag hoppas innerligt att detta är något dumdristigt försvinnande från hans sida och att han snart kommer fram.
