Den osynliga väggen
Ja vad ska man säga. Jag är klumpig. Jag gör illa mig rätt ofta och har alltid blåmärken på benen. Men det är oftast rätt lugnt och jag märker knappt av det.
Just nu är jag, mamma och pappa i Stockholm på en minisemester. Jag brukar ibland bli lite stressad över människorna i Stockholm, över att de tänker att jag är nån från en småstad med noll koll. Vet inte varför men så tänker jag ibland i alla fall. Så då känns det väldigt pinsamt när jag istället för att vänta på att entrédörren till hotellet ska öppnas går rakt in i glaset.
Det gör ont. Aja jag kan ju låtsas att jag gjort en läppförstoring för att smälta in.
See ya!
